TravelBase - Resebyrån på frammarch
Idag är det fler och fler som väljer att resa med TravelBase. Vårt utbud med utflykter i Vietnam är stort. Man kan välja färdiga utflykter från ett par dagar till 16 dagar. Utflykter i norr eller söder. Eller från norr till söder, eller söder till norr. Man kan välja att skräddarsy sin resa, för att besöka just de platser man själv önskar se.
Du reser med chafför och guide, bara du själv och ditt sällskap. Du reser inte i stora grupper som åker i buss. Du har möjlighet att påverka din resa så att du får ut det bästa av den.
Res du med med TravelBase ! www.travelbase.org
Res med Travelbase i Vietnam
Bai Bang, res med Travelbase.org
www.travelbase.org
Res med Travelbase i Vietnam
Gå in på www.travelbase.org titta in och bli inspirerad.
Vietnamresor
Nu är RESEBYRÅN öppnad och finns på nätet. Resebyrån med inhemsk guide och god kännedom om landet.
www.travelbase.org
VÄLKOMNA!
Utflykter i Vietnam
Vietnam är ett underbart land som har mycket att ge till besökaren. Du reser på egen hand till Vietnam. Innan du åker bokar du dina utflykter genom oss. Vi har allt från 3-16 dagars turer, från norr till söder. Vi är en av de första som arrangerar en tur till Bai Bang.
I Bai Bang har många svenskar och scandinavier arbetat under flera år. Ungkarlar, familjer med eller utan barn. Här fanns en svensk skola och många barn var med på den tiden i Vietnam. Många av de som levde i Bai Bang på den tiden är intresserade av att återvända och titta: Vad blev det av Bai Bangs Pappersbruk, hur ser det ut på Campen, finns vårt hus kvar osv. Det är många minnen och tankar man har när man levt på en plats så långt hemfrån Sverige.
Nu ger vi alla dem en möjlighet att på ett lätt sätt återvända för ett nostalgiskt besök i Vietnam. Bo på hotellet i byn, se sig runt och kanske träffa på vietnamesiska vänner från den tiden.
Titta efter www.travelbase.org på nätet, snart är den utlagd.
Res till Bai Bang, Hanoi eller varför inte Sapa i Vietnam
Ha ögonen öppna och kolla in när det finns att hitta på nätet.
Lefkas en pärla i Grekland
För ett par år sedan åkte vi till Lefkas för att bevista deras dotters dop. Vi beställer en sista minuten resa och ospecificerat. Ingen mat på planet, det tar ju bara några timmar. Vi föredrar att äta en räksmörgås o ta en öl på flygplatsen innan.
Vi flög till Preveza och fick en buss till Perigiali, Lefkas och hotell Scorpio. Bussen stannade vid vägen, vi fick gå en brant trappa upp till hotellet. Bagaget kördes fram direkt. Ett fantastiskt fint hotell, vi fick en liten lägenhet i etage med balkong mot havet. Läget var vackert, en stor pool vid restaurangen. Det var kväll och vi såg hela byn upplyst nedanför oss.
- Scorpio Hotell
När vi kom tillbaka hade vi myrinvasion i sängen, ja överallt. Hela sängen var svart av myror. Vi fick hämta samma kvinna som igår. Hon kom med en sådan där gammal spruta vi hade förr i tiden. Hon sprutar väggen, sängen och lakanen. Sen fick vi inte vara på rummet på ett par timmar. Vi fördrev tiden i baren. Det var lite kyligt på kvällen, så min man lärde hotell ägarinnan, en grekisk kvinna, att göra en s k varmdrink på ozo, varmt vatten och socker. Hon tyckte detta var en oerhört god dryck. Sen kunde vi gå till vår nybäddade säng.
Tredje dagen blåste det upp till regn. Det regnade rejält. I vår köksdel, som låg vid ytterdörren, började golvet fyllas med vatten. Det rann in från ytterdörren. Jag försökte torka upp det, men det rann in så fort att det inte gick med en disktrasa o handduk. Vi fick hämta rumänskan igen. Denna gången kom hon med en skurhink och en svabb. Så hon torkade upp vattnet, men fick lämna kvar spann och svabb så jag kunde ta upp vattnet allteftersom det rann in.
Nästa dag åker vi till andra sidan ön och de underbara baden där, framför allt lockar Porto Katsiki. Kartläsare som jag är, så tyckte jag vi skulle gena över öns topp. Med kartan i hand kör vi iväg. Det går bra, vägarna blir mindre o mindre. I en liten by är det nästan svårt komma fram mellan husen och muren mot stupet. I en korsning blir vi förbryllade, vilket håll skall vi köra åt.
Då kommer en äldre liten dam med scarlett över huvudet, stora gamla gympaskor på fötterna och smala smala ben. Vi vevar ner rutan och frågar henne om vägen. Hon svarar med en lång ramsa som är svår hänga med i. Roligt är att hon pratar med mig inte med min man. Jag förstår inte ett ord. Men det är bara mig hon vill prata med. Hon pekar o pratar. Vi förstår att hon skall åt samma håll så vi ber henne åka med. Hon sätter sig i baksätet, pekar hela tiden framåt.
Vi kör och kör. Hon pekar och pratar hela tiden. I en kraftig vänstersväng vill hon vi skall köra rakt fram till en liten väg (typ traktorstig). Här skall vi stanna säger hon. Vi frågar vart vi skall köra - rakt fram säger hon. Sen går hon rakt fram hon med. Vi kör sakta efter. Sen förbi henne, frågar om hon vill åka med. Men nej, hon skall arbeta här. Här växer vallmo och vi ser kvinnor som går och skördar vallmon och förstår att hon är glad att hon slapp gå i den stekande solen hit upp.
Vi fortsätter köra. Den s k vägen blir smalare, det blir stora stenbumlingar i vägen som vi får parera.
Vi möter en fåraherde med sin flock. En stund tror vi att hon har lurat oss. Men efter ett tag blir vägen bättre och tillsist kommer vi ut på en asfalterad väg. Vi tog oss över!
Resten av dagen tillbringar vi på Porto Katsiki med att bada och sola, bara njuta. Sedan åker vi den riktiga vägen hem.
När vi kommer hem ligger ett kuvert instucket under dörren. Vi ombedes flytta nästa dag eftersom det skall komma gäster till vårt rum. Ospecificerat innebär att om det kommer en gäst som betalar full avgift får man flytta till annat boende. Så vadå, inget att säga något om.
Nästa morgon liksom de andra intog vi vår frukost på balkongen och njöt av den underbara utsikten över havet. Lyssnade på cikadorna såg ut mot Scorpio. Den gamla skeppsredaren Onassis ö där han också är begravd, på toppen såg vi helikopterplatsen. Ön är förbjuden att beträda av främlingar.
Packar ihop våra saker och flyttar vi till vårt nya boende, en tvåvåningsvilla i Nidri. Lungt läge en bit från centrum, inte mer än 5 minuter att gå. Det ligger intill ett fuktigt område och där är gott om kväkande grodor och eldflugor. Lägenheten är okey, ett rum och kök. Inte lika fräscht och fint som det föregående, toaletten var väl inte den bästa, men det duger gott.
- Lägenhetshotel i Nidre
Idag åker vi till en liten fiskeby som heter Vassiliki, vi äter på en taverna, solar och badar. Lite trötta efter gårdagens utflykt.
Vi har en skön dag och förbereder oss för dopet vi skall på ikväll. Vi kör till Preveza där familjen bor. I samlad trupp på några bilar åker vi ett antal mil in i landet, uppför bergen till en liten by. Där finns en gammal kyrka, den är inte restaurerad, utan är verkligen gammal. Men mycket vacker, många vackra målningar på väggar och tak, de är visserligen gamla och syns dåligt.
Det är mycket folk på dopet, klockan är över åtta på kvällen. Flickan är två är, hon är klädd i en vit vacker klänning och har vit mössa på sig. Inför dopet kläs hon av och sveps in i en handduk. Prästen läser länge för henne, mässar för henne och sprider rökelse, han ritar tecken på hennes hjärta, händer och fötter i olja. De sänker henne i vattnet. Ja, det var en lång ritual och hon klarade det utan att protestera en gång. Efter dopet bjuds alla gästerna på bakelse och får en liten påse med godis i.
- Dopet i kyrkan högt upp i bergen
Nu kör alla i lång karavan till en taverna en bit bort, klockan är över nio på kvällen. På tavernan är det uppdukat för mat o dryck till alla. Det är dekorerat med blommor och ballonger. Det bjuds på mycket mat och dryck, sedan blir det grekisk dans. Det roliga är att alla, gamla som unga, män och kvinnor, pojkar och flickor rycks med i dansen. Hela kvällen är det dans och glädje. Man blir nästan avundsjuk, vi har ju folkdans vi med - skulle det spelas på ett dop, gick väl folk hem. Vi bryter upp vid 1-tiden, har en bit att köra och vägarna är krokiga.
Vi tar bilen och kör till Parga via Preveza. Vi var i Parga för ca sex år sedan. Då var det en underbar liten grekisk by med ca 2500 innevånare. Idag går det inte att komma fram med bilen. Det är oerhört trångt och massor av turister, av det genuina och vackra är det inte mycket kvar. Lite besvikna åker vi hemåt igen.
- Parga
Sista kvällen innan hemresan, sitter på en av altanerna till lägenheten. På altanen finns eller har funnits en markis, det som återstår är endast ställningen av den. Vi har tsatsiki, oliver, fetaost och retsina. Jag ser min mans fixerade blick strax över mitt huvud. Frågar honom vad det är. Inget säger han. Men jag propsar att få veta. Då säger han att han såg en råtta klättra på ställningen. Jag drog upp benen under mig. Men efter en stund ville jag gå in. Kände ett obehag. Sumpmark, grodor, råttor = ormar. Och ormar är min fasa. Vi gick in.
Dagen efter var det dags för avfärd. Vi tycker om Lefkas det är en underbar ö. Rätt nära flygplatsen också, inte långt från Parga, dit vi också gjorde en avstickare en dag. Vill man köra lite längre kan man åka till Ioannina, där finns vackra grottor och en av de äldsta amfi-teatern. Kommer man på våren kan man t o m se snö på topparna norr om Ioannina. Vi har varit här några gånger och alltid varit nöjda.
Vietnam ett land att upptäcka
Resor till Vietnam
Vid mitt senaste besök i Vietnam reste vi runt till bl a Ha Long Bay, Parfympagoden, Ninh Binh, Bai Bang, Tam Dao samt i Hanoi. Vi har kontakt med en bra reseledare samt mina tidigare kontakter från de fem åren jag bodde i Bai Bang.
Personligen tycker jag väldigt bra om Vietnam. Det är vacker natur och det finns mycket att uppleva. Det är ett billigt land att resa i. Vänliga människor. Eftersom jag själv trivs bra i Vietnam vill jag gärna dela med mig av detta till andra. Det gör jag genom att tillsammans med min man starta en resebyrå på nätet. Där kan man gå in och beställa en skräddarsydd resa eller en färdig planerad resa, utflykter på en eller flera dagar. Det finns också en beskrivning över de mest intressanta platserna från norr till söder i Vietnam.
Inom kort kommer vi att lägga ut detta på nätet.
Têt, firande av Kinesiska nyåret
Första gången jag åt den rätten var i början av 80-talet, man satt på andra våning vid skrangliga träbord. Dricka till maten hade vi med själva. Maten tillagades i en wok över en "kruka" som hölls varm av kol, placerad på bordet. Rätten bestod utöver fisken av saffran, salt, dill, persilja, koriander, jordnötter, fisksås och nudlar. Åts med pinnar ur skålar. Garanterad jättegod. Jag försökte laga den på samma sätt och lyckades över förväntan, gästerna blev väldigt nöjda.
Efter fisken som var marulksfilé, serverade jag vietnamesiska vårrullar "Nem Saigon", det är blandfärs blandad med div saker som svamp (elefantöra), nudlar, ägg, gräslök mm. Det rullas i rispapper som sedann wokas i olja. När man äter dem doppar man dem i fisksås med liten röd chili i skivor.
Som avslutning hade vi en Thailänsk rätt, Panang. Det är en rätt med fläskfilé, currypasta, fisksås, chili, kokosmjölk mm serveras med ris. Ganska starkt med gott.
Vidare hade vi lyckokakor till kaffet. Gästerna fick varsitt kinesiskt mynt och en tia-lott. Sen inväntade vi 12-slaget då vi firade med champagne.
En lyckad kväll!
En intressant länk
http://reptiler.ifokus.se/Articles/Read.aspx?MessageId=3668e074-0d57-4fe5-94b9-ca00de338cfe&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup
Kinesiskt Nyår!
Till nyåret, Têt, tillagas mycket mat, bl a en speciell Têtkaka bestående av hackat kött, ris, lite grönt som läggs i ett paket av bananblad och sedan kokas länge. Man tillagar givetvis andra maträtter också. Men Têtkakan gjorde störst intryck på mig. I år skall vi fira med god mat bl a Vietnamesiska vårrullar med fisksås och röd chili, en speciell fiskrätt bestående av fisk, grönt, nudlar, saffran, jordnötter och fisksås . Slutar med en Thailänsk kötträtt. Sedan skall vi ha lyckokakor. Alla gästerna får sitt Kinesiska horoskop. Sedan skålar vi in det nya året.
Chuc mung nam moi - Gott Nytt År!
Fiskrätten kommer från en restaurang i Hanoi, Cha ca, Fisken. Den ligger på en gata med samma namn strax intill marknaden. När jag bodde där för länge sedan, åt man en trappa upp, maten tillagades till viss del vid bordet över en kruka med öppen eld, sedan åt man med pinnar. Dryck fick man ta med själv.
I höstas vid mitt besök var jag glad att finna att Restaurangen Cha ca fortfarande fanns och att de även nu serverade samma rätt. Men nu åt man mat på bottenvåningen. Tidigare gav man fiskrätten sin speciella smak av extrakt från en skalbagge (sas det) som man droppade över maten. Vid besöket nu fick vi be om det. Den gamla damen kom och visade tidningsurklipp där man lovordade maträtten. Även Vin& Sprit från Sverige hade varit där och gjort ett repotage. Hennes (förmodade) barnbarn gjorde oss sällskap under måltiden.
Kommer du till Hanoi är det värt ett besök där.
På gång!
Vietnam har en speciell plats i mitt hjärta, det förstår nog ni som läser min blogg. Jag har planer på att skriva mer om tiden i Bai Bang mellan åren 1981 till 1986 och hur det är i dag. Vietnam har genomgått en otrolig förändring. Idag är det lättare att resa i landet och det finns bra hotell. Jag blev överraskad över att hotellen och matställena var så fina. Kan hänvisa till en artikel ur Expressen: http://www.expressen.se/resor/1.1426232/matgladje-i-hanoi och http://www.expressen.se/resor/1.1426244/atta-bra-restauranger-i-hanoi
Hanoi har ett stort utbud av intressanta platser att besöka. Det är en vacker stad. På våren blommar alla träden i alléerna och vädret är behagligt. Hotel Tang Long Opera Hotel ligger centralt inte långt från Lilla Sjön. Här har man en bra utgångspunkt för att ströva runt i stan.
Med Hanoi som utgångspunkt kan man också göra utflykter till platser. Man kan åka längs kusten söderut till bl a Sam Son med en milslång sandstrand. Man kan göra en längre tur inåt landet till Sapa som är helt fantastiskt vacker. På vägen dit kan man göra avstickare till Ham Yen, Tuyen Quang, Bai Bang och Tam Dao. Det finns så mycket att se.
Det är även läge för att handla, utbudet är stort. Keramik, tyg/siden, kläder, skor, träsaker, smycken mm. Priset är ganska bra - än i alla fall. Det är lätt att handla för mycket.
Jag planerar nu en resa tillbaka så snart jag kan. Jag har fortfarande mycket kvar att se i Vietnam.
Bai Bang, Vietnam åter efter 22 år.
Redan vid passkontrollen ser jag min fd collega Mrs Hai, counterpart. Vi vinkar mot varandra. Passkontrollen är klar, jag och min man - vi är på bröllopsresa - går ut och möter Hai. Då känner jag, det här går inte, jag börjar gråta, okontrollerat snyftande kramar vi varandra. Min man blir rörd och tårögd även han. Detta var så starkt och så stort att få återse en av mina vänner på andra sidan jordklotet. Vi som delat fem år tillsammans på Training Department.
Hai har ordnat transport och vi åker till Bai Bang. Mitt huvud går från sida till sida, allt är så förändrat. Vägarna är i princip motorvägar, fast med cyklar och mopeder, även en o annan ko. Byar och samhällen har växt samman, det är bebyggelse längs hela vägen. Nya vägsträckningar, nya intryck blandas med de gamla minnena. Jag är helt överväldigad av allt jag ser.
Efter några timmars färd ser jag dem, Elefantkullarna vid Bai Bang. Men det är också det enda jag känner igen. Letar efter Svenska Campen, upptäcker en smutsfärgad mur i buskaget - det är här! Här är Svenska Campen! Fast det finns inte mycket kvar man kan se från vägen. Vi åker vidare. I korset där vi cyklade på väg till jobbet 6 dagar i veckan är inget sig likt. Det är som en hel stad, där det tidigare bara fanns några få hus.
Ungefär där man svängde upp till den Vietnamesiska campen ligger ett hotell. Bai Bang Paper Hotel. En vacker byggnad med vacker uppfart. Utanför på vägen är det idag marknadsplats. Vi checkar in får ett fint rum med badkar, TV och balkong med utsikt mot "staden".
Hai har arrangerat en kvällssupé och bjudit in två andra kollegor till mig, den ena är vår fd coffegirl Mrs Hong, dvs hon skötte fikat, städade osv på kontoret. Idag är hon egen företagare, har ett Transportföretag. Den andra Mrs Hiep, är idag pensionär från jobbet som chef på Vocational School, vilken invigdes 1986. Det dukas upp ett bord i den mindre matsalen bara för oss fem. Det är Nem Saigon, kyckling, grillspett, sallader, ris mm.
Återseende med de gamla vännerna är underbart. Vi pratar i munnen på varandra, glömmer nästan att äta. Kvällen går fort och snart är det dags för dem att åka hem och för oss att sova. Det har varit en lång dag, vi var uppe tidigt för att ta oss från hotellet i Hongkong med tunnelbana o tåg till flygplatsen för att flyga hit till Vietnam.
Vaknar tidigt på morgonen, vi duschar och förbereder oss för en intressant dag i Bai Bang. Äter frukost bestående av två skivor rostat bröd med sylt, fyra bananer och en kopp kaffe med både grädde o socker i - vi dricker annars svart kaffe. Men det till trots så var det gott. Mrs Hiep kommer och vi går ut i hotellets trädgård, där finns tennisbana och swimmingpool både en ute och en inne. Det är behagligt varm. Mrs Hai kommer och vi promenerar till fabriken.
Vägen kantas av både hotel, affärer, andra hus och eukalyptus. En grön "packmoppe" kör in genom porten till fabriken. Kan det vara en av de gamla som fanns på "min tid" för över 22 år sedan? Administration-byggnad är uppfräschad och snygg, omgivningarna är vackra med fontäner och växter. Vi går in i byggnaden, en vacker reception med personal tar emot. Den ena av dem tittar stort, säger bara: Monica! Det är en av mina gamla elever, hon gick i min första kurs för sekreterare och var ruggigt bra på engelska. Hon hjälpte, korrigerade mig ofta då jag skrev fel på tavlan. Det blir kramar och jag känner tårarna stiga igen.
Blir mottagna av vice director på hans kontor, bjuds på te. Vi sitter nästan en timma och pratar. Han berättar om fabriken och hur det går för dem idag. Idag producerar de 110 ton massa. De exporterar till utlandet. De har skrivit avtal med Japan för att utöka fabriken. Det går med andra ord mycket bra för dem, vilket glädjer mig oerhört med tanke på all kritik som getts från svenskar tidigare. Förutsättningarna var inte lätta när projektet startades på slutet av 70-talet. Men det lyckades och har lyckats bra. Människorna som bor där idag lever bra, hela området har växt och i o med det finns där arbetsmöjligheter för många.
Innan vi lämnar vice director får vi varsin bok om 25-årsjubileumet av honom. Jättefint och snällt tycker vi. Som nu får åka en fin bil med AC, chafför som kör och tolk som följer med oss runt fabriksområdet. Vi börjar med att åka upp till Office 7, dvs Training Departments kontor. Platsen där Hai och jag arbetade. Byggnaden finns kvar i nästan samma skick, träden runt har växt upp lite annars är det sig likt. Inne i byggnaden har man gjort vissa ändringar.
Vi åker vidare ner till fabrikslokalerna och papperstillverkningen. Vandrar runt ser pappret valsas runt och tillsist blir tillskuret till kopieringspapper med 500 ark i varje packet. Där står massor av pallar med papper o åter papper. Åker upp till Vocational School. Jag minns alla papper jag skrev ut manuellt på en gammal elektrisk skrivmaskin. Det var flera tusen sidor. Hela utredningen som föregick beslutet om att bygga skolan. Idag är den på väg att renoveras och byggas ut. Vi pratade med chefen för skolan och vandrade runt de olika byggnaderna. Fortfarande använder de sig av s k minifabriker inom bl a el-utbildningen, det började man med i början av 80-talet och det fungerar bra. Mötte lärare som fanns med som elever under de åren jag arbetade där.
Vi gör besök till Svenska Campen, vaktkuren finns kvar - med vakt. Vi kör in förbi byggnaden där vi brukade tvätta våra penslar och färgrullar när jag arbetade under fem månader som målare. Parkerar nedanför baren och Canteen, utanför Campoffice. Den byggnaden finns kvar, affären, biblioteket, skolan och medical är rivna. men man kan se var det låg någonstans. Poolen finns kvar, även lusthuset och tennisbanorna är kvar. Promenerar nerför backen till korset, tar höger för att gå till "min" gata, men där är högt staket och alla de husen är rivna. Det var intressant och känslomässigt att vandra runt där man bott i fem fantastiska år.
Nästa besök blir Mrs Hai hem, hon bor idag i en vacker ljust murad två-våningsbyggnad. Trädgården omgärdas av en mur och hon har två hundar som passar mot främlingar. Vi fortsätter till Mrs Hieps bostad, ett stort två-våningshus med stor trädgård, även hennes bostad har hög mur som omgärdar den. Hennes man bjuder på mango och jordnötter. Det är dgs gå till hotellet för sen lunch. Även idag är det dukat i det lilla rummet för oss med ett överflöd av mat. Vi känner oss kungligt bemötta och det är hungriga vi sätter oss till bords. Efter maten skiljs vi åt. Mrs Hai skall norrut till en teplantage i morgon med sitt arbete på det engelska tebolagen. Mrs Hiep skall stanna kvar i Bai Bang.
Vi åker nu med taxi mot Hanoi, men skall göra en avstickare till Tam Dao. Fd sommarstället för fransmännen då Vietnam var franskt. Det är svårt idag hitta dit, det är så mycket ny bebyggelse. Men vi finner vägen, kör upp på vägar som är lika slingriga som norska vägar. Att möta andra bilar är inte lätt. Jag tittar åt sidan och känner stupen nästan dra ner oss. Men vi kommer upp och här möts jag återigen av den utveckling som skett under åren som gått. Här finns gott om byggnader, tidigare fanns här ett "hotell", några bungalows, bostäder och ruiner, rester av fransmännens byggnader. Den vackra poolen var fylld av jord. Men den fina muren runt kyrkan fanns kvar, restaurangbyggnaden var borta. Utsikten är lika slående idag som tidigare. Man står dryga tusen meter över landet där nere som breder ut sig som en karta. Vi promenerar runt, jag försöker minnas och berätta för min man. Det finns ett vattenfall som vi brukade bada i, men det mörknar och vi måste vidare.
Åker ner för berget och tar vägen mot Hanoi. Kommer fram till bron när det är mörkt. Bron var under uppbyggnad när jag reste hem 1986. Kommer fram till vårt hotell Tran Long Hotel Opera. Skönt komma på plats, checkar in och får ett rum på fjärde våning. Ett jättefint rum, stort och rymligt, fin dusch och toalett, liten vacker balkong. Packar upp och installerar oss. Går ute en runda i omgivningarna innan det är dags att lägga sig. Tänk jag är i Vietnam, får nästan nypa mig i armen. Trodde aldrig den drömmen skulle slå in. Jag skall få visa min man runt i Vietnam.
